Ja så finns det ett utryck som heter och i dett fall tycks det stämma, men kan det vara så enkelt att någons ögonkast kan få en hel hop unga pojkar att bete sej som barbarer, eller på ren svenska, som ena riktiga svin. Vad är det som gör ungdommar så känslokalla. Ett liv slocknade, en familj får aldrig mer se sin son och det ska dom leva med. Trots att brottet är oerhört grymt och förövarna ska ha sina straff får vi inte heller glömma dom. Fem unga pojkar har förstört sina och sina familjers liv.
Kan enbart alkohol avtrubba människor på det sättet så att man sparkar på en som ligger som om det vore en trasdocka.
En blick
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
En av förklaringarna till hänsynslöst ungdomsvåld är att vi i Sverige har en stark tonvikt på det sk gärningsmannaperspektivet istället för det sk brottsofferperspektivet, både inom media och inom rättsväsendet.
Betoningen i offentliga diskussioner av brott som detta ligger ständigt på att "förstå" och empatisera med gärningsmannen. Man söker allehanda ursäkter å gärningsmannens vägnar: tragisk uppväxt, "han mådde dåligt", psykiatrisk problematik. Man försöker ofta måla en bild av att den egentliga gärningsmannen är samhället och att den kriminelle är ett vanmäktigt offer för samhället.
Det som istället varje gång borde hända är att brottet betraktas och diskuteras ur brottsofferperspektivet. Vilka konsekvenser fick brottet för offret? Fysiskt? Känslomässigt? Socialt? Ekonomiskt? Hur ser konsekvenserna ut för hans/hennes familj, barn, vänner? Vilka konsekvenser kommer brottet ha i framtiden för brottsoffret och dennes anhöriga?
Detta sker dock inte. Tragedin för offret beklagas summariskt, men analyseras inte, diskuteras inte, betonas inte. Nästan all mediadiskussion sker utifrån gärningsmannaperspektivet.
Den groteska ironin är alltså att vuxenvärlden aldrig prioriterar att belysa och analysera vilka konsekvenser gärningsmännens våldshandlingar får, och sedan har mage att beklaga sig över hur dåliga ungdomar är på att förstå och analysera konsekvenserna av våld. Debatten riktar regelmässigt sin empati mot förövaren, försöker sätta sig in i hans situation, och klagar sedan på att unga gärningsmän är dåliga på att empatisera med offren.
Som man bäddar får man ligga.
Skicka en kommentar