Svenska för Invandrare.

Om inte Rinkebysvenskan till slut ska bli den nya Rikssvenskan så kanske inte tanken är så dum ändå.
Jag ska ta ett exempel på varför jag tycker det är rätt att ställa krav angående svenskan på dom som tänker sej att bli kvar här i landet.
Jag har en bekant som bott här i ca.25 år, hans svenska är hyfsad.
För snart 4 år sen var han på semester i det land han kommer från och gifte sej med en kvinna som han träffat där. efter många turer med migrationsverket så kommer hon hit. Så kommer terminsstarten då hon ska börja läsa svenska, men se det går ju inte för dom ska ju fara på semester tillbaks till landet dom kommer från. Mannen kommer tillbaks hit efter 5 veckor, hon blir kvar 3 månader. Klart inte kan man börja läsa svenska då mitt i terminen. Terminen efter det var hon för duktig för den klassen hon hamnade i, terminen efter det så var dom andra eleverna för snabba så hon hann inte med. Ja det förstår väl alla att hon inte kunnat lära sej svenska.
För en månad sedan fick dom en liten dotter, roligt för dom och helt plötsligt behöver dom inget att skylla på längre för nu finns ingen tid att lära sej svenska på.
Detta exempel är ganska tragiskt egentligen.
Ganska naturligt tror jag att man som vuxen tycker att det är lite skämsigt att sitta och försöka tala ett nytt språk och det mesta man säger blir fel. Tyvärr så vet jag att inte heller mannen har uppmuntrat sin fru att försöka prata svenska när man mötts ute, han säger att han översätter senare,(till vilken nytta). Idag sitter han med full kontroll över sin fru.
Till råga på allt så har hans svenska blivit mycket sämre på dom här fyra åren och det är klart förr pratade han oftast svenska eftersom dom flesta runt honom var svenskar, nu blir det ju oftast hans modersmål eftersom frun ingen svenska kan.
Slutsumman blir om inga krav ställs, om inte föräldrarna talar svenska, hur ska vi kunna förvänta oss att barnen ska kunna tala godtagbar svenska.