måndag 28 januari 2008

Varför denna hopplöshet?

Hur ska vi bryta denna trend. Att 70 unga människor i åldrarna 15-24 lyckas ta livet av sej årligen i Sverige är ett stort misslyckande från samhällets sida. Att 7700 vårdas på sjukhus efter att ha begått en suicidal handling är en nationell katastrof.
Vad är det som gör att främst unga flickor och kvinnor kommer fram till det beslutet att livet inget är värt längre? Vad för fel gör vi vuxna om våra unga inte har någon framtidstro alls.
SPES är en intresseförening för den som på ett eller annat sätt drabbats av suicide

2 kommentarer:

Anonym sa...

Nu har du gått fel ordentligt. Det är inte att de LYCKAS ta sina liv som är beklämmande, utan att de inte ser livet som en njutbar resurs. Alla som inte ser livet som en njutbar resurs är suicidala, men bara ett fåtal av dessa drar konsekvensen av sin inställning. Ytteriligare ett fåtal väljer att kliva av, och av dessa ytterligare ett fåtal tar sina liv. Orsak? Det saknas kultur och intresse för människan och bryggan i goda samtal.

Anonym sa...

"Vad är det som gör att främst unga flickor och kvinnor kommer fram till det beslutet att livet inget är värt längre? Vad för fel gör vi vuxna om våra unga inte har någon framtidstro alls."

Man kan även fråga sig varför artikeln är vinklad som den är, med uppenbar avsikt att få folk inte kontrollerar fakta att ojja sig över flickornas situation, och medvetet undanhålla att av de som faktiskt TAR livet av sig är mer än dubbelt så många pojkar än flickor, men här upphör plötsligt artikelförfattaren uppdelningen av kön, utan skriver människor.

Obehagligt oavsett kön förståss, men vad jag kan inte låta bli att irritera mig över att det är så uppenbart.