En omplaceringshunds tankar – jag kommer till dig med min ryggsäck!

Nu när jag kommit till dig , är nybadad, fått mat och och kommit till ro i min nya fina bädd

så skulle jag behöva öppna min ryggsäck... för det går inte att glömma att jag har med mig

så mycket, så mycket att bära på...

Hmmm låt mig tänka, just det, där ligger det ...längst upp i ryggsäcken

där ligger ensamhet, hjärtesorg och förlust och där...

bland mina koppel göms det rädsla och frustration.

Medans jag tittar på dessa saker så försöker jag så hårt att inte tänka på

att jag ännu inte packat upp det som kallas för smärta...

Jag älskade dem, de andra...de som lämnade mig, men jag var inte tillräckligt bra för dem...

för de ville inte ha mig.

Kommer du att bli en del av min packning?

Vill du hjälpa mig att packa upp?

Eller kommer du bara att titta på mina saker och sedan direkt lämna tillbaka mig?

Har du tiden att hjälpa mig att packa upp?

Att få stoppa undan min packning för att aldrig mera behöva packa upp det igen?

Jag ber dig att du gör det... jag är så trött förstår du...

men jag kommer till dig med packning...

vill du fortfarande ha mig?

Skrivet av

Mervi kärki 2008-05-21