Jag stryker över din gyllene päls,
men svansen din viftar inte mer.
Ögonen dina är stängda
över ögon som inte ser.
Ditt gyllene hjärta har slutat att slå
aldrig mer hoppa, springa eller gå.
Allt är slut, det är över nu.
Jag lägger mitt huvud ned mot ditt,
och tårar droppar som blod.
Aldrig mer ska det bli som förr,
aldrig mer vi två.
Som isande kyla inom dej,
känner jag något som dör i mig.
Jag reser mig upp och går mot en dörr,
därute är livet exakt som förr.
Du kan inte komma själv om du vill.
Skriket vill ut, men jag stänger min mun.
Vem var det som sa: Bara en hund.
Författare okänd
Du och ditt glada skall
skall fattas oss
|
fredag 21 mars 2014
Bara en hund
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar