En kväll i kärlekens namn

Jag mins ett väldigt tidigt 80 tal. Några av oss stod där på barrikaden i Jönköping, slogs mot byrokratin, trångsyntheten och Arne Imsen. Jag glömmer aldrig den dagen jag fick Imsens bibel slagen i min skalle, och jag vill lova det var en tung bibel.
Vi fick hyra en lokal där vi en gång i månaden hade fest, trevliga fester jädrans trevliga fester men ändå med så många ????????????????
Det var något skit på gång, nått sattyg som dom kallade HTLV3, senare omdöpt till HIV, tror ingen av oss förstod då vart alla våra vänner som försvann tog vägen, tror ingen av oss förstod att "våra" vänner isolerades någonstans i väntan på  att dö.
Jag minns sjukvårdens förutfattade meningar, när jag som kvinna kommer ner till Akademiska sjukhuset för att HIV testa mej och blir tillsagd av sköterskan att inte gå med så trånga byxor, dom klämmer ju åt runt pungen, självklart är det bara män som testar sej. Ingen frågade ens varför jag som kvinna ville ta ett HIV test när sköterskan såg att jag var kvinna.
Ingen ville veta då på 80 talet att en väldigt nära vän till mej kom sönderslagen, pga att han var bög, hem till mej, för mej fanns inget alternativ till att tvätta av min vän, hjälpa honom när han blivit sönderslagen  bara för att han var bög. Ingen fanns för honom då han tog livet av sej på en toalett på en stängd restaurang en natt där nere i Jönköping för att han inte orkade leva längre och förneka sjukdomen.
Ingen fanns heller för mej då jag stod där på Akademiska någon vecka senare och var livrädd för att kanske ha blivit smittad av min vän då jag plåstrade om honom, då när sjukhuset inte ville kännas vid honom
Det här var ett försök att berätta om en vän. tyvärr så har jag tappat räkningen på de vänner som försvann av någon anledning som vi då inte förstod, tyvärr var det heller ingen som förstog oss, som stog där mitt i blodbadet, mitt i dödsångesten. Ingen som ville ge oss ett öra då där på tidigt 80 tal.
MEN
Idag är en glädjens dag i Stockholm, en glädjens dag då vi måste minnas alla de vänner som då/nu försvinner för oss. Jag önskar att vi tillsammans kan bekämpa den smitta som återigen ökar, bekämpa den me information, information och inte förtryck.