Hjälp att göra maräng

Inte lätt alla gånger när man ingen hjälp har från kokboken

En kväll i kärlekens namn

Jag mins ett väldigt tidigt 80 tal. Några av oss stod där på barrikaden i Jönköping, slogs mot byrokratin, trångsyntheten och Arne Imsen. Jag glömmer aldrig den dagen jag fick Imsens bibel slagen i min skalle, och jag vill lova det var en tung bibel.
Vi fick hyra en lokal där vi en gång i månaden hade fest, trevliga fester jädrans trevliga fester men ändå med så många ????????????????
Det var något skit på gång, nått sattyg som dom kallade HTLV3, senare omdöpt till HIV, tror ingen av oss förstod då vart alla våra vänner som försvann tog vägen, tror ingen av oss förstod att "våra" vänner isolerades någonstans i väntan på  att dö.
Jag minns sjukvårdens förutfattade meningar, när jag som kvinna kommer ner till Akademiska sjukhuset för att HIV testa mej och blir tillsagd av sköterskan att inte gå med så trånga byxor, dom klämmer ju åt runt pungen, självklart är det bara män som testar sej. Ingen frågade ens varför jag som kvinna ville ta ett HIV test när sköterskan såg att jag var kvinna.
Ingen ville veta då på 80 talet att en väldigt nära vän till mej kom sönderslagen, pga att han var bög, hem till mej, för mej fanns inget alternativ till att tvätta av min vän, hjälpa honom när han blivit sönderslagen  bara för att han var bög. Ingen fanns för honom då han tog livet av sej på en toalett på en stängd restaurang en natt där nere i Jönköping för att han inte orkade leva längre och förneka sjukdomen.
Ingen fanns heller för mej då jag stod där på Akademiska någon vecka senare och var livrädd för att kanske ha blivit smittad av min vän då jag plåstrade om honom, då när sjukhuset inte ville kännas vid honom
Det här var ett försök att berätta om en vän. tyvärr så har jag tappat räkningen på de vänner som försvann av någon anledning som vi då inte förstod, tyvärr var det heller ingen som förstog oss, som stog där mitt i blodbadet, mitt i dödsångesten. Ingen som ville ge oss ett öra då där på tidigt 80 tal.
MEN
Idag är en glädjens dag i Stockholm, en glädjens dag då vi måste minnas alla de vänner som då/nu försvinner för oss. Jag önskar att vi tillsammans kan bekämpa den smitta som återigen ökar, bekämpa den me information, information och inte förtryck.

Kärlekens färger

REGNBÅGSFLAGGAN

Flaggorna som svajar över Stockholm handlar inte om det.

Regnbågsflaggor har fört människors talan genom historien. Allt från inkaindianer och tyska 1500-tals­revolutio­närer till partier och freds­rörelser har använt den som en symbol för en ny era. Social förändring. Hopp. I slutet av 70-talet adopterades flaggan av hbt-rörelsen. Och därför fladdrar den nu på varenda buss som passerar.

Det röda står för liv. Orange för läkande. Gult för solsken. Grönt för natur. Blått för harmoni. Lila för ande.

Du behöver inte vara bög för att vilja läka eller hitta harmoni. Men du kan vara det.

Vi lever i ett land där ­Sveriges artistelit i kväll uppträder framför tusentals gay- (och hetero-)fans. Ett land där politiker knuffas och skuffas för att hamna på vimmelbilder när de minglar på öfvre Östermalms festival­område. Ett land där homo och homovänliga vandrar tillsammans genom Stockholm i ett tåg på lördag.

Samlingsnamnet är Pride.

Och ja. Jag känner Pride över det.

Så in i helvete med stolthet.

För det är inte såhär överallt.

I Uganda drevs nyss en antigaykampanj med budskapet ”häng dem”. Situationen i Kina och diverse olika arabländer är bortom tragisk. Men vi behöver inte åka så långt.

I Ryssland sitter en nervös tonårspojke och trycker på tangenterna. Han har via nätet fått kontakt med ­någon annan. Någon som är som han. Han är inte ensam längre. Till sist beslutar han sig för att låta sin längtan vinna. Han ska träffa pojken. Se vad som händer.

Men den andra pojken är egentligen två män.

De binder fast honom.

Urinerar på honom.

Torterar honom.

Och när han ­ligger bunden på marken, med blödande kropp, ­zoomar en kamera in hans ­ansikte.

Lagom tills dess att ­videon sprids på nätet så att hans klasskamrater ser den tar han sitt liv.

Sa jag att rött stod för just liv? Orange för läkande. Blått för harmoni.

Pojken som begravs om några dagar kommer inte att uppleva något av det.

Flaggorna som svajar över Stockholm handlar inte om vem du eller jag har bredvid oss i sängen. Budskapet är bra mycket mer ­intressant än så.

För mig säger de att om du vågar följa regnbågen med allt vad den innebär; social förändring, hopp och tolerans - så finns det en skatt vid dess slut:

Liv. Läkande. Harmoni.

Oavsett i vilket land du går till sängs.

Oavsett vem som ligger bredvid dig.

Text snodd rakt av från ab. Carina Bergfeldt, som skrivit detta förbannat bra